936
Jag stirrade på en annons.
En annons som förkunnande din död.
Vissa ord var som hån...
Får vem som helst kallas "mamma"?
Är inte mamma förpliktigat med vissa skyldigheter?
Jag log lite åt bilden, det hade kunnat varit du.
Jag gillade inte dikten, den var inte fin.
I dag var dagen för de som ville ta ett sista farväl, hur man nu kan ta farväl av någon som inte kan svara detsamma.
Jag vet dock hur du har det, för jag drömde om det. Det var motsatsen till min andra dröm. Tack.
Jag kommer någon dag, för att visa min respekt.
Fast det är jävligt jobbigt med tanken på att den vars läppar man kysst, kallnar där nere under jorden.
Fast jobbiga tankar är knappast jämförelsebart med det liv du levde. Jag är ledsen för det.
935
Nu tänker jag säga det sista om den här saken.
Först vill jag uttrycka min beundran för min mor och min syster som säger det som många tänker men ingen vågar säga.
Det här var inte okey.
Man kan ifrågasätta mycket, man kan säga att tidningarna har vinklat det och använt "värdeladdade" ord som någon skrev men följande kan inte ifrågasättas:
1) Man hade en övning/rollspel på Hölöskolan som eleverna inte kände till.
2) Lärarna har sagt att en terrorattack inträffat, att terrorister sprängt våra kärnkraftverk.
3) En gas sprider sig om man andas in den så kan man dö, radioaktivtämne kan ge cancer.
4)Man har slagit av strömmen för att ge trovärdighet åt skådespelet.
5) Eleverna har informerats om att ingen tid finns för att kontakta föräldrarna.
6) De kan inte stanna kvar i Sverige, man måste fly landet.
7) Barn har enligt egna utsagor mått dåligt av händelsen, de föräldrar som min mamma talat med har varit upprörda över händelsen.
8) Syftet har varit att man ska förstå hur barn som befinner sig i sådana situationer känner sig.
Hade lärarna läst på sin läxa lite och gjort lite research innan de spelade rysk roulette med barnens känslor hade de kunnat finna följande artikel
http://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2006/01/Pahittad-terrorattack-chockade-elever/
För att göra det enkelt för er så utsattas eleverna för precis samma sak, med samma konsekvenser.
(Jag kan inte styrka detta på något sätt men enligt en kommentar så fick inte rektorn fortsatt förlängning just på grund av att det sågs som så allvarligt).
Min avsikt med att kontakta tidningarna, var att uppmärksamma om att detta förekommer, sedan är jag inte mer korkade än att jag förstår att medierna brer på vissa ord. Jag hävdar dock fortfarande att huvuddragen finns där och jag tycker att det är jättebra att det leder till diskussion om huruvida det är etiskt eller inte. Eftersom både Expressen och Aftonbladet uppmärksammade händelsen, så har den ett visst nyhetsvärde. Därmed säger jag inte att allt som skrivs där är bra eller sant.
Jag tycker inte att det är etiskt försvarbart. Syftet har sagts att man ska få en förståelse för hur barn som faktiskt befinner sig i sådana här situationer känner.
Självklart ska svenska barn få en inblick i att alla inte har det som vi har det. Jag är övertygad om att det går att göra detta på betydligt mer pedagogiska sätt ,som inte skapar ångest hos barnen.
Vill vi verkligen att 11-13-åringar ska lastas och skuldbeläggas för något de inte kan göra något åt?
Man kan ha förståelse för en människas situation utan att behöva uppleva den.
Jag undrar om det är värt det? Om jag hade fört bort barnen för dessa lärare så att de fick uppeleva paniken över att inte veta om man ska få återse någon som man älskar, för att sedan säga att det är ett skämt.
Hade de då tackat mig för att de nu fått insikt i hur det känns när ens barn blir bortfört?
Hade den erfarenheten vägt upp den panik och ångest de kände?
Var ska man i sådant fall dra gränsen för vad barn ska förberedas på?
Svält?
Cancerbesked?
Att en anhörig dött i en olycka?
Ska vi mobba dem lite kanske, så att de förstår hur det känns att vara mobbad? För att sedan hänvisa dem till att de nu vet hur det känns?
Det kanske är något man ska anamma i uppfostringsväg? Kanske ska kränka Tyra lite så att hon förstår att inte alla barn bemöts kärleksfullt.
Jag tycker synd om de cyniska jävlarna som tycker att lite får barnen tåla och menar att det är inte en rosa värld vi lever i. Tro mig det kommer de få veta tids nog, barn är man en kort period i livet, vuxen är man resten av livet.
Barn i Sverige har det inte heller så jävla lätt, de mår allt sämre psykiskt. Så kallad välfärdssjukdom som stress påverkar också deras välbefinnande negativt. De är i högsta grad ansatta och vill man då lägga på dem ytterligare en börda?
Jag tycker också att det är lite sorgligt att en i Sabinas klass (i önskan att få uppmärksamhet?) skriver på flera bloggar som tagit upp händelsen att det inte alls var så farligt som det står, att hon satt bredvid Sabina (trots att hon inte gjorde det) och att Sabina inte alls hade blivit så ledsen.
Lärarna har skadat elevernas förtroende, det är jag övertygad om.(Ska försöka på en oberoende analys av en psykolog vid universitet och höra vad han anser om den här övningen) Min syster var helt förstörd, hon tänkte på Tyra och vad som skulle hända med alla våra husdjur och hennes häst nu när de var tvugna att lämna landet. En pojke fick panik och vrålade efter sin mamma och pappa (något som han senare blev retad för). Hur många tankar hinner tänkas?
Vad händer nästa gång när det är på riktigt, vid en brand eller liknande?
Litar du på någon som lurat dig?
Min morbrors fru frågade i dag en lärare vad som hade hänt egentligen.
"Ingenting" fick hon som svar.
Nej, ingenting är allt man får från Hölöskolan. Ja bortsett från ångest då. Typiskt dessa "vuxna" att sopa allting under mattan och låtsas som att det inte existerar.
Är man mobbad får man höra: "Är du säker på att det inte är någonting som du gjort fel?"
Typiskt att så många föräldrar var upprörda och gick och muttrad om hur fel det var men av rädsla för att stöta sig med skolan och andra väljer man att vara anonym i tidningen och spy galla över det inträffade mellan husets fyra väggar.
Men.... Varför ta smällen när någon annan gör det åt en?
934
Igår berättade min lillasyster en historia för mig som jag fann totalt jävla omdömeslös.
I dag lät jag henne berätta den en gång till men den här gången skrev jag ned vad hon berättade. Sedan skickade jag detta till Aftonbladet, Expressen och lokalblaskan här i Södertälje.
Det dröjde inte länge förrän Expressen ringde.... Sedan dröjde det några timmar och så ringde Aftonbladet och det första hon sa till mig var att det här var ju helt sjukt och det kunde ju inte vara sant.
Aftonbladet sa att de ville göra en grej i sin papperstidning och skickade ut en fotograf att åka från Stockholm till lilla Hölö för att ta bild på min lillasyster och min mamma.
Nu vet jag inte om det kommer komma i pappertidningen också men både Expressen och Aftonbladet kör nu båda grejen på sina webb-sidor:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6124400.ab
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1779963/elever-skramda-av-fejkad-karnkraftsolycka
Personligen tycker jag att Aftonbladet har fått till det bättre eftersom de skildrar det mer ingående hur det var och jag kan lova att ingen del är uppförstorad. Expressen gör det lite mesigare än var det var.
Som socionomstudenter får vi hela tiden jobba utifrån ett barnperspektiv och ska hela tiden ha barnkonventionen i bakhuvudet.
Man ska alltså arbeta utifrån barns bästa och det här finner jag så jävla oetiskt och osmakligt. Hur fan tänker man när man urholkar barnens förtroende på det här sättet? Vad kommer barnen göra nästa gång brandlarmet går till exempel?
Ropa inte varg i onödan, kära vänner och speciellt inte på det här sättet!
933
En amningshjärna.
Det vet alla morsor vad det är.
En inkompetent hjärna.
Jag har fått amningshjärna. Tyras hosta har resulterat i att jag vaknat var och varannan timme, precis som när Tyra var nyfödd och skulle ammas.
En sådan trötthet går ej att beskriva.
Det är inte för inte som man använder sömn som en tortyrmetod.
Några dagar efter att vi kommit hem från bb fick jag en trötthetskollaps. Jag hade ju inte sovit på dagarna när Tyra sov, för jag var ju som en duracell-kanin på redbull. Sedan slog den dock till, som en slägga i skallen och jag störttjöt för att jag var så jävla infernaliskt trött. En förskräckt Anders fick ta Tyra så att jag fick dundra ner i kudden. Han berättade i efterhand hur livrädd han var för att hon skulle trilskas så att han skulle vara tvungen att väcka mig.
Amningshjärna gör att man inte kommer ihåg saker (glömde att stänga av mobilen till föreläsningen, den enda gången jag glömmer det, tro fan att fanskapet ringer.
Man fattar inte det mest basala sakerna (en kursare fick upprepa samma fråga tre gånger innan jag förstod vad hon menade, eller i alla fall låtsades som om jag gjorde det)
Nu har hon fått en ny hostmedicin som verkar lite bättre och i natt vaknade hon bara cirka fyra gånger och jag blir som pånyttfödd. (Vi fick för övrigt träffa en läkare denna gång och hon ansåg att Tyra var tillräckligt pigg för att gå till dagis och i nuläget är det bara hostan som spökar på natten och viss snuva, det var alltså "bara" virus)
Mycket tjat om sömn men den är aldrig så viktig som när man måste klara sig utan den.
Tyra är en liten förklädd djävul. Vi försöker undvika så gott det går att släpa med henne på shopping och liknande eftersom det inte är en miljö som passar alla barn.
Blir jävligt sur på vuxna som tagit med sina barn och som blir as-förbannad för att ungarna blir gnälliga. Hur jävla kul skulle en vuxen tycka att det var att gå i en leksaksaffär i flera timmar.
Hur som helst när vi bor i Örebro har vi ibland inte så mycket annat val eftersom vi inte kan ha barnvakt och i det här fallet skulle Anders köpa kläder och då vill han ha smakråd. Vi hade inte ens en timme på oss så det gällde två butiker.
Jag tolerar inte dåligt beteende från min dotter, jag vet att hon är i trotsåldern och testar gränser och just därför måste man tydligt visa dessa gränser. Hon måste även lärar sig att ibland befinner man sig i situationer man inte gillar och då gäller det i alla fall att gilla läget.
Hon är ju inte dum. Hon vet mycket väl att vi befinner oss i en situation där vi inte vill bli ut-tittade och vad känns då bättre än att ställa till med en riktig show?
Inne på H&M kastade hon en tröja och en hårspraysburk på golvet.
Jag fick då bära ut en ålande Tyra ur butiken.
Utanför satte jag ner henne. Hon svarar med att slänga sig på golvet och grina som värsta dramaqueen.
Då går det förbi en gubbe och typ skakar på huvudet och säger "Där ligger hon och gråter...stackarn"
Det växte ut två horn ur pannan på mig och jag tänkte "Ja, men du kanske vill ta henne, gubbjävel. För du var ju säkert hemma och uppfostrade dina ungar!"
Hur som helst tror jag att hon slängde sig på golvet ytterligare en gång och drog Anders i håret en gång.
Fast man får se det positiva i sådana situationer. Barn som vågar prostera kan många gånger vara trygga barn.
Nu ska jag snart kolla på Efterlyst, känns som ett bra program att se precis innan man ska gå och lägga sig...
Jag som vurmar om min sömn.
Fan.
För övrigt!
Använd inte ordet krokodiltårar felaktigt!
Blev så irriterad över att det var en dum kossa på tv som berättade om sitt barns födelse och hur hon grät "krokodiltårar".
Jaha, vad intressant.
Så du menar alltså att du grät falska tårar då eller, vilket är den faktiska innebörden!
932
Jag tror att jag har drunknat flera gånger om.
"Måste till botten för att komma upp igen".
Fitt-tenta.
Lärarna blåste oss så j ä v l a hårt. Drog ner byxorna på oss nästintill bokstavligen.
Jag svettades bokstäver.
Svettades ångest.
Nästan att jag grät tårar också, aldrig att en tenta har berört mig så. Av andra orsaker dock. Kladder ner något vansinnigt, något som inte möter vett eller sans.
Vill bara sopa ner allting från bänken, och det var inte lite som fanns där. Böcker, pennor, stift, suddegum, tentaanvisnigar, mitt körkort, en bild på Tyra, hörselproppar, två mandariner och en hög chokladbitar (som fick förbli oätna under den fem timmar långa tentan), chisan, rosenrot, alvedon och en cola.
Jag var beredd på det mesta. Jag hade bekvämma kläder (James Dean t-shirten som jag fick av Mio, för tur) och till och hade till och med på mina duntofflor.
Det enda som saknades var väl en hjälm i fall vi skulle hamna i ett litet spontant krig med luftöverfall. Fast jag tänkte att eftersom vi redan befann oss på källarplan som en enorm grupp evakuerade, så var det nog inte någon fara.
Jag hade till och med placerat mig strategiskt långt fram så att jag slapp ha allt för mycket folk framför som satt och skrev frenetiskt. Bakom D, tänkte att han skulle bringa tur. Tur var att även att poeten placerad sig nära så att jag kunde ha uppsikt över henne också när hjärnan drog ner mörkläggningsgardinen.
Jag skulle ha krypit hem om inte Anders och Tyra hade plockat upp mig. Hemma och försöka ställa in sig från tenta-fiasko till galahumör.
Återträff med några från klassen hemma hos fina E.
Ut i Örebro-natten.
Beställer orgasm i baren, bartendern häller i massa is. Jag kommer på från när vi var ute sist att bartendern gjorde samma sak där för att slippa slösa så mycket groggvirke + det att jag kontrollräknar när han häller och han blåser mig så jävla hårt på min sprit. Min redbullvodka smakade vattenblask.
Därför häller jag tillbaka isen i rännan igen innan denna bartender hinner blåsa mig. Haha, han blir typ assur över att jag genomskådat de jävlarna och tar fram mätglas och grejor. Så ska det vara!
Sedan dansar vi hela natten lång.
Sist var jag och systrarna ute i Södertälje och blir uppraggad av x-team. "Vi tycker att ni är så himla sexiga, får vi bjuda på drinkar?"
Tack men nej tack.
Mycket i mitt liv skriker nej tack, just nu.
Stackars Tyra är sjuk och har blivit ordinerad hostmedicin. (Hon fick inte ens komma och träffa en läkare)
En natt vaknar jag av att hon slår mig helt utan anledning. Usch, det hade kunnat gå illa. Jag sov ju och var inte helt vid medvetande och då om någon slår en så är ju ens första tanke att försvara sig och slå tillbaka men min instinkt måste ha varnat mig.
Jag fångar in henne och håller henne mot mitt bröst och vi somnar båda i den positionen. För att några timmar senare vakna upp till samma scenario.
Det ringer dock en klocka i mitt huvud, jag går och läser bieffekterna av hostmedicinen och en av dem kan vara aggressivitet.
Underbart.
Stackars tjej.
I morgon ska jag ringa till vårdcentralen igen och då ska jag se till att min dotter är långt utom hörhåll.
931
Jag betivlar nu inte på något sätt att det undermedvetna kan plocka upp signaler som inte kan förklaras med vanligt vett och sans.
Mitt undermedvetna visste det innan jag visste det. Jag skrev det för någon vecka sedan, besvor mig från att något otäckt skulle ske.
Det var ju länge sedan nu men historien finns där och klart att det tränger in i ens lilla bubbla. Man känner ju en slags sorg över det och tankarna väcks om det hade kunnat vara annorlunda om han fått ha en fast förankring.
Vi var kära i varandra på det där lite fumliga, trevande sättet som är när man är blott 14 år. Första riktiga pojkvännen men inte den första kärleken.
Han kom inte från mina hemtrakter, vi hånglade på biografer, på Donken. Vi kysstes första gången där faktiskt. Jag kommer ihåg var vi satt och hur det liksom låg i luften.
Jag var ju värsta nobody i skolan. Därför kändes det som en seger när en tjej från klassen kom fram och sa "P såg dig på stan med din pojkvän, hon sa att han var as-snygg!"
Självklart var det en seger i mitt hjärta.
Det tog dock slut efter ett tag, det var mitt beslut. Han ville mer än vad jag var villig att ge. Jag var rädd.
För några dagar sedan drömde jag...
Hade mitt dröm-jag bara blinkat så hade hon missat honom. Bara en kort sekvens men det jag såg... Det var han men han hade åldrats fruktansvärt mycket. Han var en gamling fast i en ung mans kropp.
Hur kan man gå från att hångla med en tjej på mcdonald's för att sedan inom en snart framtid hamna i "av jord är du kommen...."?
Tyra vaknade för några dagar sedan och var otröstlig. Jag fick ha henne liggandes på mage mot mitt bröst medan jag vaggade och vyssjade. Jag sjöng och så fort jag tystnade, började hon gråta. Jag fick efter ett tag slut på barnvisor så jag gick över till Del Shannon, Bruce Springsteen "I was brusied and battered, I couldn't tell what I felt. I was unrecognizable to myself...."
Sedan kom jag av någon underlig anledning att tänka på the Verve, så jag sjöng "the drugs don't work they just make you worse...Cause baby, ooh, if heaven calls, I'm coming, too. Just like you said, you leave my life, I'm better off dead"
Jag sjöng sedan:
"Alla har vi någon dröm nånstans om att en gång segla ut, till ett långt i fjärran lyckligt land och att finna det där slut.
Bara finna det vi saknar här, inte sakna mera sen. Aldrig mista den som man har kär, aldrig svika en egen vän. Någon dag, någon vacker dag ska vi vara där du och jag."
Som alltid tänkte jag på döden, när jag sjöng orden.
I dag fick jag besked om att döden var här för några dagar sedan. Här för att hämta ännu en "seglare".
"Segla ut... Segla ut."
930
Sno ingen spikmatta! I dag gjorde jag och Elin värsta klippet och fyndade varsin nämligen!
Här ska liggas!
(Eller ja...)
929
Jag såg "fight club" igår, hade verkligen inga förväntningar på den men den var ju helt jävla genial. Den bästa film jag sett på bra länge. Bäst sedan Crash, och det var ju många år sedan.
Har hela tiden trott att fight club, som namnet antyder är någon hjärndöd sparka ut-hjärnan-på-varandra- film, men den var ju intelligent och dialogerna var rappa.
Jag skrattade som fan när Brad Pitts rollfigur, Tyler Durden pissade i folks soppor, fes på deras maränger, visade kukar på bioduken under barnfilmerna, när han cyklar runt, runt i kråkslottet där de bor. Eller när han måste tränga sig förbi Jack under en flygtur "Do I give the crotch or the ass?"
Har aldrig förstått hypen kring Brad Pitt, alltid tyckt att han är grymt överskattad men i den här rollen var han ta mig fan klockren.
Jag älskar när det är en twist på slutet, något oväntat. Dessutom gillar väl det vänstervridna i mig kängan till det materialistiska som filmen ger.
Fast alla uppskattar nog inte det udda i filmen.
Jag tycker dock att den var en lektion i livet skola, vi ska alla dö någon dag om någon nu undgått det.
Lite scary dock när jag ska stänga av datorn direkt efter filmen och bestämmer mig för att kolla en sista sida och det första som möter mig när jag kommer till den sidan som är amerikansk är helt out of the blue "WWTDD?" Vilket stod för What would Tyler Durden do?
Verkligen ödets ironi.
Jag sa för övrigt till Anders "Michael Jackson filmen har premiär på MIN födelsedag, tror du att det är en slump eller?!"
Anders: "Ehh, jaa!"
"Knappast, det är ett tecken!"
928
Jag som student tar tillfället i akt att vara en liten materialist nu när födelsedagen nalkas.
Jag vill inte ha något skit, inget krafs eller tjafs. (HAHA, ni vet vilka jag syftar på)
Jag önskar mig:
- Presentkort på Zara, geee mig så jag får vara riik, cravings på det.
- Örhängen som hänger, och jag gillar bling, bling.
- Jag vill göra något med mina systrar typ att någon (inte jag) lagar god mat och minst två efterrätter och sedan ska vi kolla på någon bra (som jag valt) film och typ ligga huller om buller och på varandra och möka och tugga med öppen mun och tillmälen som "dumhuvud" ska användas frekvent och andra helt normala företeelser som inträffar när vi ses.
- Eller gå på restaurang är trevligt.
- En krogkväll med mottot "alla som inte dansar är våldtäcksmän" tatuerat i pannan.
- Strumpbyxor, både tunna (solbruna) och tjocka i diverse färger (inte vita) har ju massa kjolar och klänningarsom inte kommer till användning eftersom jag inte kan går barbent med mina varulvsben. (Förresten Eve så gick strumpbyxorna som jag lånade av dig, sönder. Petade knappt på dem)
- Ett minneskort till mobilen (som Eve har paxat att köpa)
- En spikmatta. (helst om ni kan sno en för de är ju så dyra och vill inte att det ska ta fokus från de andra presenterna)
Ärligt talat, jag vill shoppa. Det kliar i fingrarna. En fet jävla shoppingrunda där någon annan står för notan. Var bra länge sedan jag kunde strosa runt i fred utan att behöva ha två ögon i nacken för att kunna hålla koll på Tyra, eller på Anders för den delen, om han håller på och svimma av tristess.
Anders frågade mig när vi var på IKEA, om jag inte vill ha någonting därifrån.
Jag bara tittade på honom: "Hur mycket tror du att jag fyller egentligen, hundra år eller?" Ofta att jag tänker önska mig något till hemmet. Ungefär lika troligt som om han skulle göra det.
Usch, tänker ta bort det här inlägget efter min födelsedag. Det ser så skrikigt ut, speciellt om jag väljer att läsa texten med skånsk dialekt, typ Anna Anka.
Hejdå/ Skitungen.
927
Seg i kolan.
Jag blev helt slut efter skolan, kröp ihop till en liten boll under täcket och frös. En pipning senare visar temp-förhöjning. Great mitt i seminarium och tenta-tider.
På väg till skolan lyssnar jag på rock-klassiker på radion. Först är det Rolling stones och jag sjunger med. Sedan kommer det en låt som omedelbart kastar in mig i melankoli.
Jag har spenderat en timme med att leta reda på den igen, jag kunde bara vissa ord men det brukar lösa sig om man söker på låttexten, men icke.
Envis som synden går jag in på rock-klassikers hemsida och lyssnar igenom arkivet, jag vet exakt vid vilket rödljus jag var vid när den började spelas, så jag har ett gott hum om vad klockan var just då.
Sedan får jag skämmas för det var ju as-enkelt. Det var ju Metallica. Får försvara mig med att det ju är min syster som är den riktiga rockern i familjen.
Nu ska den finnas här så att vi kan deppa ihop.
"What I've felt, what I know. Never shined through what I've shown.
Never free, never me. So I dub thee unforgiven."
926
Bajs-dag.
Vet inte vad det är för elakt litet troll som intagit min kropp.
Grupp rendez-vous i dag. Jag brukar kunna spela men i dag orkade jag inte. Min prestation hade knappast resulterat i någon oscar.
Jag tror att jag påverkade hela gruppen med mitt jag, annars brukar jag nog vara den som skojar och skämtar.
E noterade, hon är så sensibel det var därför jag valde henne som första person till vår övning.
Känns som jag ser "MÅSTE"! med stenhårda svarta bokstäver studsa mot allting, befläcka allt i mitt liv.
Tentan spökar men borde inte påverka mig så här mycket.
Jag hoppas verkligen ingenting otäckt kommer att ske.
Har i alla fall fått ett otäckt "litet" kuvert på posten. SIFO älskar mig, jag svarar alltid på deras förbannade jävla undersökningar. Nu har de skickat hem ett 30- sidor långt frågeformulärshäfte som ligger och blänger förebrående på mig.
"MÅSTE"
Skita i det?
Nej, jag klarar inte av det. Jag klarar inte av det sedan min lärare i marknadsföring berättade hur viktigt det är att just den som slumpen utpekat, utför testet. Det är därför man alltid blir jagad av dem om man inte svarar.
Jag älskar Tyra så galet mycket.
Jag sitter och filar på grupp-uppgiften medan hon badar. Hon försöker dricka badvattnet i smyg när hon tror att jag inte ser.
Efteråt borstar jag hennes hår, det glider längs med mina fingrar som spunnet guld.
Min fina Brola som vill muntra upp med tacos och kladdkaka, jag äter förstås inte kanten. (Pannkaksbarn tror jag att min kusin kallar det, eller hon blev nog också kallad för det, måste ju bero på att pannkakor inte har några kanter)
Nu ska jag svepa in mig i mer grubbel, ska bläddra lite i John Bauer sagoboken som Tyra fick, fly till en annan värld.
I morgon är en annan dag i resten av mitt liv.
925
Undrar om vad Bo Edvardsson skulle ansett om den saken.
(För oinvigda är Bo Edvardsson en psykolog som föreläser och skriver böcker som Örebro universitetets studenter får ta del av. Till utseendet och sättet är han en avbild av Leif GW Persson. Han ger också väl tilltagna kängor till den sociala verksamheten över lag)
Det började med att poeten slängde ut en lina på facebook som jag nappade på. Den kändes riktad till mig, jag var kallad.
Kallad till poesiafton.
Därefter ringde ljuva L och förförde med löften om en spännande kväll. Jag kapitulerade totalt.
Fast inte utan att ha fört en inre kamp mot mig själv.
Ingen kan hindra mig bättre än mig själv att ha roligt. Sätta upp hinder som inte verkar gå att överbygga så att jag struntar i det.
Väl på plats har jag trevligt men det är vägen dit som är det svåraste.
Anders är mister worry. Försöker övertala om att ta taxi hem.
Jag avböjer.
Jag tar bussen. Jag följer min lilla standard. Min vän i fickan, fotriktiga skor och absolut ingen musik i öronen där jag går i mörkret.
På ett säte lite längre bort sitter en kille och bara fånler.
Jag blir så provocerad av det där leendet. "Vad fan sitter du där och flinar för?" tänker jag.
(Kom ihåg irritationsbenägen 80 av 80)
Jag försöker undvika att titta på killen ifråga men hans leende är som en magnet för mina blickar.
Jag stiger av vid studentgatan, bara namnet borde bjuda mig på en försmak på vad kvällen ska innebära.
Vilka möter mig?
Två galningar, båda iklädda svarta baskrar!
De menar allvar. Kvällen ska fördrivas i döda poeters sällskap...
Eller?
Två poet-sugna (?) möter upp vår lilla triangel.
Det läses dikter.
Jag hörsammar ett ord här och där men mest är jag förlorad i den present som poeten har givit mig till skänks. En James Dean skiva.
Lycka.
Minns väl att jag ville att om Tyra blev en pojke skulle han heta "James". Min James Dean tavla hänger på hedersplats i köket och är så involverad att han är som en familjmedlem.
Ett sidospår här men på dagis så sjunger den en namnsång, där varje barns namn sjungs. Den sången har Tyra anammat även hemma.
Jag kunde höra henne sjunga för någon vecka sedan: "Mamma här, pappa här, James här, Tyra här...."
L öppnar min Asti-flaska som om hon inte har gjort annat. Själv sitter jag som vanligt och kniper ihop ögonen och håller händerna skyddande över huvudet. Helt i onödan bör tilläggas.
När Asti-flaskan tömts på sista droppen övergår jag till det som värdinnan bjuder på, nämligen mintu. Aldrig druckit det innan och smaken... Den smaken... är som utblandat tandkrämsvatten. Det måste dock ha varit mer än vatten i den flaskan, för när den var urdrucken, var partyt ballare än urballat.
Poeten tog sig en vals med mig, jag hängde som en trasdocka i hennes armar. Lite som när min mormor försöker ta sig en svängom med mig till takterna av finsk tango.
En liten vacker nymf har även gjort oss sällskap, ett sådan vacker hårfärg har nog ingen skådat.
Alla kvällar måste ha sitt slut och så även denna. Jag drar ut på den till det oundvikliga, sista bussen hem. Jag och L springer på lätta ( i alla fall kändes det så) fötter.
Anders följer mig i telefonen hela vägen hem.
Jag går och lägger mig i vardagsrummet, vill inte förgifta dotter med mina alkoholångor.
Konstigt att hela världen gungar när jag sluter mina ögon. Innan jag somnar märker jag att min överjag eller något annat diffust, håller på och köpslår med Gud om något trivalt. Jag bannar mig själv för detta och slocknar sedan.
Några timmar senare ska jag vakna av att tyngden från en liten kropp, pressar ner madrassen vid mitt ansikte.
"Mamma, gå upp nu! Göra gröt!"
924
Har väl egentligen bara två saker att säga, grattis lill-Tarzan Eve som fyller 15! Fett med bra!
Att vara storasyster, del ett:
Nope, ingen förändring där inte bara för att man blev ett år äldre. Fast kidsen fixar det i alla fall. Det finns andra som langar.
Spotted: E at a party, drinking lemonade?
För det andra krävs ett Mötley crüe citat:
"I'M ON MY WAY, HOME SWEET HOME!"
923
Så blå som den lilla smurfen var, har jag aldrig sett maken på.
Vilken kärlek hon har resulterat i från all de håll och kanter. Som ett band håller hon ihop oss, stärkande.
Är så stolt över min lilla tjej. I går när jag skulle hämta henne var den en annan flicka som ville ha handväskan som Tyra lekte med. Fröken sa till den andra att Tyra hade den nu. När vi skulle gå, gick Tyra självmant och lämnade väskan till flickan som vill ha den innan.
Hon är så empatisk, riktigt godhjärtad och klok. Hon vägrade följa med Anders till dagis förrän hon hade gett mig en hejdå- puss och kram.
En gåva.
Det är inte en dans på rosor att vara mamma alla gånger men många av gångerna, är det som att få ett bowlingklot av kärlek rätt i magen.
Tack för att jag fick bli mamma till världens finaste tjej.
Tack som fan.
922
För ett tag sedan hade vi en föreläsare som hade en ganska speciell röst, föreläsaren lät som Zed i polisskolan, vilket jag försökte belysa för poeten. Men poeten ställde sig oförstående för poeten har inte sett polisskolan. Hur kan man ha undgått ett sådant stycke "kulturskatt"!?
Så min kära poet, man behöver inte kolla på hela men i alla fall i tre minuter:)
När jag tittar på klippet kommer jag underfund med att de var lite lika även till utseendet. Fast föreläsaren var lite mer proper.
